Arkiv - februari 2008

Kommunalarådet Ann-Marie Jacobsson (c) är besviken över att Färgelanda hamnar utanför Leaderområdet i Dalsland. – Vi måste finna andra vägar att utveckla det lokala näringslivet, säger hon. Foto: Staffan Nyström

Klartecken för Leader Dalsland - Årjäng
Nu är det klart. Länsstyrelsen godkänner Leaderområdet Dalsland - Årjäng som blir det nionde Leaderområdet i Västra Götaland.
Färgelanda står som enda kommun i länet utanför Leader.
   – Det är klart jag är besviken. Vi avhänder oss ett verktyg för landsbygdens utveckling som kommer andra kommuner tillgodo, säger kommunalrådet Ann-Marie Jacobsson (c) i Färgelanda.

Det var under budgetarbetet i augusti ifjol som det började kärva i diskus-
sionerna om Färgelanda skulle vara med i ett kommande Leaderområde i Dalsland.
   – Jag är helt emot idén med att ta pengar ur kommunens kassa för att finansiera projekt som man inte vet om det blir något av, säger Hugo Hultgren, gruppledare för moderaterna i Färgelanda.
   Han pekar på att det skulle kosta kommunen 185.000 kronor om året, eller 1,3 miljoner kronor under hela programperioden att vara med i Leader.

Mycket pengar
– Det är mycket pengar som kan användas bättre i kommunens kärnverk-
samhet inom skola, vård och omsorg, säger Hugo Hultgren.
   Dessutom menar Hugo Hultgren att Färgelanda redan är med i kommunalförbundet Fyrbodal och Dalslandskommunernas kommunalförbund.
   – Min uppfattning är att det räcker med att vara med i det samarbetet för att utveckla företagsamheten i kommunen, säger Hugo Hultgren.
   I budgetarbetet fick moderaterna stöd även av socialdemokraterna och vänsterpartiet och när frågan var uppe i kommunfullmäktige i december blev det nej till Leader-medverkan.
   – Vi menar att de pengar som skulle gå till Leader kan användas på ett bättre sätt för att gagna kommunen. Det finns en stor osäkerhet kring Leader och kommunen kan utveckla näringslivsfrågorna bättre på egen hand, säger oppositionsrådet Ulla Börjesson (s).

Hot och påtryckningar
Redan i inledningsskedet av diskussionerna kring Leader blev det tydligt att det fanns en konflikt.
   – När jag i en inledande skrivning fick läsa att äldre lantbrukare skulle vara ett hot mot utvecklingen på landsbygden reagerade jag, säger Hugo Hultgren som varit lantbrukare i 36 år med en mjölkbesättning på 24 kor, vallodling och skog.
   – Själv har jag klarat mig utan stöd och har inte legat någon till last. Därför är jag motståndare till stöd och bidrag för att utveckla idéer, säger han.
   Numera har Hugo Hultgren avvecklat mjölkkorna och ägnar sig åt skogsbruk.
   Han uppger att han under resans gång utsatts för hot och påtryckningar.
   – Jag har utsatts för rena påtryckningar och hot, som jag upplever som mycket otrevliga.

Styrkt i uppfattningen
– Det har styrkt mig i min uppfattning och jag ångrar inte att vi i modera-
terna varit motståndare till Leader-arbetet, säger Hugo Hultgren.
   I och med att Leaderområde Dalsland-Årjäng är bildat och godkänt gäller det nu under hela den innevarande landsbygdsperioden 2007-2013. Möjligheten att hoppa på tåget under resans gång finns inte.
   – Vi har kontrollerat det med experter på området och det verkar vara kört. Övergripande myndigheter som jordbruksverket och länsstyrelsen vill se ett längre engagemang från kommunerna än fram till 2010, säger Anne Sörqvist som är förste vice ordförande i styrelsen för Leader Dalsland-Årjäng.
   Nästa vecka håller styrelsen sitt första sammanträde efter godkännandet och ska då utse verksamhetsledare och på sikt också bestämma var kansliet ska ligga.
   Färgelanda får finna sig i att stå utanför Leader som nu bildar ett finmas-
kigt nät över hela landet efter en arbetsmodell som EU eftersträvar - ett trepartsförhållande mellan företag, föreningsliv och det offentliga. Pengar till Leaderprojekten fördelas sedan av länsstyrelsen.
   – Jag är besviken, men vi måste gilla läget och Färgelanda får söka andra vägar att utveckla det lokala näringslivet, säger kommunalrådet Ann-Marie Jacobsson som är lantbrukarhustru med stark förankring på landsbygden i norra delen av Färgelanda.

Publicerad: fredag 29 feb 2008 Staffan Nyström

1000-tals mackar hotas
Runt 1.000 av landets 3.600 bensinmackar hotas av nedläggning inom en treårsperiod. Det beror på en rad ”olyckliga omständigheter” som sammanfaller i tid - Statoils köp av Norsk Hydro/Uno-X, krav på miljösanering, bankernas nya kortläsare och kravet på att alla mackar ska ha alternativa drivmedel 2010.
   – Det är en träffbild som slår oerhört hårt mot landsbygden och vi står inför en dramatisk utslagning av servicen som är det värsta vi upplevt, säger Owe Nordling, ordförande i länsbygderådet i Värmland.

Trots frågans sprängkraft och vetskapen om problematiken är det ingen ansvarig politiker som vill ta ansvar för det som håller på att hända.
   – Vi hade hoppats mycket på vår nya näringsminister Maud Olofsson som själv kommer från landsbygden. Men det händer för litet, säger Owe Nordling som driver frågan på uppdrag av Hela Sverige ska leva.
   Frågan har sådan prioritet att man från Hela Sverige ska leva kommer att arrangera en konferens på toppnivå i Kil i Värmland den 5-6 maj.
   – Vi har skickat inbjudningar till fyra departement, fem statliga verk och en rad intresseorganisationer, säger Owe Nordling.

Direkta hot
Länsbygderåden har tillsammans med Hela Sverige ska leva, LRF och Sveriges bensinhandlare försökt få till en dialog med regeringen.
   Det finns en rad utlösande faktorer som är ett direkt hot mot minst tusen bensinmackar runt i landet inom en treårsperiod. På längre sikt hotas 2.000 av landets 3.600 mackar av nedläggning.

De konkreta hoten är:
   • Statoils köp av Norsk Hydro och därmed Uno-X. Dessutom har Statoil lagt ett bud på Jet. Det skulle betyda att Statoil får 45 procent av den svenska marknaden - något som inte EU-kommissionen tillåter. EU tillåter bara 35 procent av marknaden och det innebär i klartext nedläggningar.
   • Det finns ett krav på miljösanering av mackar med jordtankar och pengarna skulle tas från en fond som bildades på 1970-80-talet och som stängdes 1994. Problemet är att de små privatägda mackägarna inte kan få del av den fonden.
   • Bensinbolagen drar in transporterna till små mackar med för liten volym.
   • Vid utgången av 2009 måste alla tankställen med en försäljning som överstiger 1.000 kubikmeter per år erbjuda en mack med alternativa driv-
medel. En kostnad på upp mot en miljon kronor per mack.
   • Bankerna inför nya kortläsare med chip vilket innebär att mackägarna måste investera cirka 100.000 kronor.

Enorm träffbild
– Träffbilden mot de små mackarna är enorm och det sammanfaller i tid på ett olyckligt sätt.
   – För den som köpte en lanthandel med mack för några år sedan kommer allt detta som en obehaglig överraskning och ofta finns inget annat alternativ än nedläggning, säger Owe Nordling.
   Det finns olika modeller och lösningar som länsbygderådet vill att regering och myndigheter tittar på.
   – I Norge upplevde man exakt samma problematik för tio år sedan. Problem som man klarade av, säger Owe Nordling.
   För de mest avlägsna platserna finns så kallade mobila lösningar.
   – Det är flyttbara kompletta ovanjordsanläggningar där föreningar och sammanslutningar på landsbygden kan stå som ansvariga, säger Owe Nordling.
   Till problemen med mackarna kommer ökade skatter och pålagor på bensin- och diesel. Nu senast en 70-öring per liter i så kallad koldioxidskatt.
   – Jag har inget emot att man försöker göra något åt klimatfrågan, men landsbygden måste kompenseras för alla pålagor, menar Owe Nordling.

Servicen hotas
Frågan om bensinmackarna och servicen på landsbygden hänger intimt samman. Mönstret är att man handlar där det finns bensin. Flyttas macken handlar man också på ett annat ställe. Det är den rena glesbygden som drabbas först. Glesbygd definieras av Glesbygdsverket områden där man har mer än 45 minuter till en tätort med mer än 3.000 invånare.
   – Men det är inte bara glesbygden som drabbas. Det handlar om landsbygden i hela landet, säger Owe Nordling.
   Vid konferensen i Värmland vill man nu lyfta frågan och peka på de konsekvenser som det får om mackarna försvinner. Man vill också att regering och statliga verk ska få upp ögonen för problemet och samverka.
   – Något departement och någon minister måste ta på sig ansvaret för den här strukturomvandlingen på landsbygden som är den mest dramatiska i landet någonsin, säger Owe Nordling.
   Svensk Bensinhandel har vid upprepade tillfällen försökt få till stånd ett möte med finansminister Anders Borg, men han har hela tiden hänvisat till tidsbrist. Återstår att se om han dyker upp vid konferensen i Kil i maj.

Publicerad: fredag 29 feb 2008 Staffan Nyström

Samsyn krävdes på fiskedebatt
Totalt fiskestopp i Östersjön och i Kattegatt. Det är vad författaren och miljödebattören Isabella Lövin anser krävs för att rädda torsken. Dessutom måste våra politiker jobba för att EU tar krafttag mot överfisket. Det säger hon till Västerbygden efter en föreläsning och efterföljande debatt på Ekocentrum i Göteborg.

På debatten på Ekocentrum på onsdagskvällen framförde flera deltagare kravet att vi måste få en samsyn mellan fiskare och forskare och därifrån vidta åtgärder. Isabella Lövin har inte stort hopp om att en sådan samsyn skall kunna nås utan menar att vi måste lita på vad forskarna säger.
   Isabella Lövin är journalist men egentligen inte miljöjournalist från början. Men 2002 när hon började studera de minskande bestånden av torsk fick hon en chock. Hon såg parallellerna med hur torsken en gång försvann från New Foundland, men kunde till sin förfäran se att näringen, politikerna och myndigheterna inte vidtog några effektiva åtgärder. Det blev utgångspunkten för att hon började arbeta med sin bok, Tyst Hav.
   – Jag upptäckte att torsken var utan skydd. Det fanns ingen miljöprövning för fisket, inget djurskydd och ingen fridlysningsmekanism att ta till. Hade det varit på land skulle det varit en helt annan sak, säger Isabella Lövin.

Varför
Hon undrade varför ingen gjorde något. Var det för att det var en stor och viktig ekonomisk näring i Sverige?
   – Det var det ju inte. Det fanns i Sverige bara cirka 1.500 licensierade fiskare. Det är inte ekonomiskt viktigt för Sverige. Fisket ger intäkter på ungefär 1 miljard och samhället har kostnader för fisket på ungefär lika mycket.

Hon menar att viktiga skäl i stället är följande:
   • Torsken är osynlig. Man ser den inte och man ser inte hur fiskens livs-
miljö förstörs.
   • Näringen är så liten att det inte har varit så viktigt att skydda torskens återväxt på samma sätt som man genom noggranna regleringar exempelvis lagstyrt skogsbruket.
   • Fisket har traditionellt haft mycket goda kanaler genom politiker i alla politiska partier och kunnat påverka sin sak.
   • EU-subventioner. Det har gjort att man har stimulerats behålla en över-
kapacitet på 40-50 procent i stället för att anpassa fiskeflottan till utbudet.
   Isabella Lövin menar att vi bara har forskarna att lita till när det gäller situationen för torsken. Det är de som vi betalar för att ge oss korrekta underlag för beslut. Det underlaget de ger oss är otvetydigt menar hon och det måste vi ta till oss.
   – Ingen fiskare tackar i dag forskarna i Canada som inte slog larm om torskens utfiskning i tid. Vi måste agera efter vad våra forskare säger och det innebär att allt torskfiske i Östersjön och Kattegatt måste stoppas och situationen är inte mycket bättre i Skagerack och Nordsjön, menar Isabella.
   – Sedan måste våra politiker i EU kräva en tuffare fiskepolitik. Europa har i dag världens mest utfiskade vatten, avslutar Isabella Lövin.

Publicerad: fredag 29 feb 2008 Göran Nyberg

Effektivare energisystem lönsamt
– Det finns förvånande mycket att vinna på att göra nuvarande energisystem mer effektiva. Det säger Tomas Kåberger som utsetts till ny generaldirektör för Energimyndigheten från den 1 mars i år.

Tomas Kåberger kommer från en tjänst som adjungerad professor i internationella hållbara energisystem vid Lunds universitet. Tidigare har han varit VD för Talloil som tog fram tallolja som en biprodukt i pappersindustrin och TPS som producerade drivmedel från bioenergi.
   Han har också haft en rad styrelseuppdrag i industrin och suttit med i flera statliga energiutredningar. Under 1980-talet var han energisekreterare i Svenska Naturskyddsföreningen.
   – Regeringen utannonserade jobbet och jag sökte på mina meriter. Uppenbarligen stämde min personliga profil in på den person man sökte eftersom jag har erfarenhet både från det energipolitiska området och industrin, säger Tomas Kåberger.

Chalmerist
Han efterträder Thomas Korsfeldt som varit generaldirektör för Energimyndigheten i tio år - vilket är en ovanligt lång tid för den typen av post.
   Tomas Kåberger är född i Göteborg och 1983 blev han civilingenjör vid Chalmers. Där avlade han också sin doktorsexamen i teknisk fysisk och avhandlingen handlade om termisk dynamik.
   – Det var så jag fick upp ögonen för de ekonomiska sambanden i effekti-
vare användning av energisystemen, säger Tomas Kåberger som bor i Mölndal.
   – På något sätt har jag lyckats bo kvar i Göteborg trots att jag haft jobb på flera platser runt om i landet, säger han.
   Hur det blir nu håller han öppet.
   – Till att börja med blir det en hyreslägenhet i Eskilstuna och veckopendling hem till Göteborg, säger han.

Hårda krav
Tomas Kåberger tillträder i en tid när energifrågan åter hamnat högst upp på den politiska dagordningen. EU:s nya klimatmål sätter hårda krav på Sverige och energisystemet. EU:s mål är att Sverige ska kunna bli 20 procent effektivare.
   – Det är fullt möjligt att klara, menar Tomas Kåberger.
Frågor om kärnkraften, stigande priser på el och olja och inte minst fram-
tiden för de alternativa energikällorna blir frågor som Energimyndigheten måste ta tag i och samordna.
   – Vi är på väg in i en spännande process där industrin måste anpassa sig till stigande priser på el och olja. Där handlar det huvudsakligen om att öka effektiviteten.
   – Vi ser också en global utveckling där sol, vind och biomassa spelar en allt viktigare roll. Där har svensk industri en enorm chans att vara med i utvecklingen och det ligger bara i sin linda, menar Tomas Kåberger.
   Energibalansen i Sverige visar att kärnkraften och vattenkraften spelar ungefär samma roll - det vill säga 65 terrawattimmar (TWh) eller 130 TWh sammanlagt. Den största delen av energibalansen kommer från oljan med 200 TWh varav transportsektorn svarar för hälften.

Snabbväxare
Bioenergin är det som vuxit snabbast sedan tiden för Kyoto-avtalet i början av 1990-talet och den samlade bioenergiproduktionen svarar för 120 Twh. Det mesta kommer från skogsindustrin. Vind och sol spelar fortfarande en mycket blygsam roll med 1,5 TWh.
   – Det är utan tvekan transportsektorn som står inför den största utma-
ningen där målet är att minska oljeberoendet till förmån för alternativa drivmedel, menar Tomas Kåberger.
   Medveten om biodrivmedlens risker tycker han ändå att satsningarna på etanol, DME, metan och vätgas är rätt väg att gå.
   Där spelar Energimyndigheten en viktig roll i den tillämpade forskning som görs för att få fram alternativa drivmedel. Likaväl har Energimyndigheten tillfälligt dragit sig ur det stora Värnamoprojektet där man genom förgasning av biomassa skulle få fram metan och DME.

Högt på dagordningen
– Jag tycker det är olyckligt att processen stannat av därför att några av de stora industriella aktörerna inte kan komma överens om rätten till framtida patent. Det är en av de frågor som ligger höst upp på min dagordning att ta tag i när jag börjar det nya jobbet, säger Tomas Kåberger.
   Han tycker att de tre stora projekt som pågår i Sverige inom etanolområ-
det ska fortsätta. Det handlar om förgasningen av svartlut i Piteå, etanolframställning från cellulosa i Örnsköldsvik och så förgasningstekniken i Värnamo.
   Kärnkraften är den fråga som haft och har den största politiska spränkraften. Den borgerliga alliansen har försiktigt undvikit frågan, men nu står kärnkraften inför en effektökning när reaktorerna i Ringhals och nu snart Forsmark och Oskarshamn vill höja effekten.

Kärnkraftens framtid
– Kärnkraftens framtid avgörs av den femte reaktorn som nu byggs i Finland. Det pågår också ett liknande reaktorbygge i Frankrike. Hur det går med dessa reaktorbyggen får utvisa framtiden för kärnkraften, säger Tomas Kåberger.
   – Det som avgör kärnkraftens framtid är ekonomin och kostnaden för den elkraft som ska produceras, men självfallet också säkerhetsfrågorna, säger han.
   Vattenkraften som svarar för lika mycket som kärnkraften i elproduktion är en annan potential som det talas mindre om.
   – Det pågår en effektivisering av vattenkraften med nya turbiner hela tiden och visst finns det mer att ta ut av den befintliga vattenkraften, menar Tomas Kåberger.
   Vid sidan av bioenergin är det annars vindkraften som växer snabbast och målet att öka vindkraftens andel från tio TWh år 2015 till 30 TWh år 2020 ser inte Tomas Kåberger som en omöjlighet.

Inte orealistiskt
– Det är inget orealistiskt mål om man ser på omvärlden. I USA byggdes vindkraften ut med 5.000 megawatt (MW) ifjol och i Kina med 3.400 MW, säger Tomas Kåberger.
   Han anser att svensk industri bör se sin chans och vara med i den globala utbyggnaden av vindkraften. Då tänker han på företag som ABB, SKF och andra företag som tillverkar komponenter till vindkraften. Han ser också möjligheten för framväxten av renodlade vindkraftföretag.
   – Nu är rätt tid att gå in, eftersom de etablerade vindkraftföretagen har svårt att svara mot efterfrågan, säger han.

Internationellt perspektiv
Med en solfångare på taket till villan i Mölndal är Tomas Kåberger entusiastisk även till solenergin.
   – Vi har duktiga forskare på området i Sverige, men ingen industri. Även där bör vi vara med eftersom solenergi växer på en global marknad, säger han.
   Tomas Kåberger lägger gärna ett internationellt perspektiv på energifrågorna. Det kan vara till god hjälp när Energimyndigheten på politikernas uppdrag ska lotsa den svenska energipolitiken framåt. Förordnandet som generaldirektör är på sex år, med möjlighet till förlängning i tre år.

Publicerad: fredag 22 feb 2008 Staffan Nyström

Naturbete riskerar att slås ut, hävdar WWF. Foto: Göran Åhrén

Naturbete hotas av nya regler
Värdefulla hagmarker och naturbeten riskerar att slås ut om jordbruksverket skärper reglerna för betesmark. Det hävdar WWF, världsnaturfonden, som kritiserar jordbruksverket och ansvariga politiker för att man inte försvarat den svenska hagmarken bättre.

Jordbruksverket håller på att skärpa kraven för vad som skall kunna räknas som betesmark. Bakgrunden är kritik från EU över att Sverige betalat ut ersättning för marker där det växer träd, och som enligt EU är att betrakta som skogsmark.
   Världsnaturfonden är kritisk till jordbruksverkets agerande som man menar hotar de svenska artrika hagmarkerna.
   - Tydligen har svenska politiker och andra experter misslyckats med att förklara för EU vad en svensk hage är, säger Lasse Gustafsson, general-
sekreterare på WWF.
   - Många värdefulla marker riskerar att försvinna eller få sämre skötsel, fortsätter han.
   - Beslutet bidrar också till att miljömålet om ett rikare odlingslandskap blir svårare att nå, säger Lasse Gustavsson.
   - Det hade varit bättre om jordbruksverket protesterat mot kritiken, och krävt en regional anpassning av definitionerna. Ibland måste man försvara den svenska bonden istället för att bara dansa efter EU-kommissionens pipa, säger Ola Jennersten, biolog och ansvarig för WWF:s arbete med svensk natur.
   Svenska naturbeten är ofta glest bevuxna av buskar och träd. De är bland de artrikaste markerna i Sverige och är mycket viktiga för den biologiska mångfalden, skriver WWF.
   Betande djur ger också högkvalitativt kött med positiv miljöpåverkan.
   Med den nya definitionen kommer ett stort antal av dessa marker inte längre att godkännas som naturbetesmarker.

Publicerad: fredag 8 feb 2008 Göran Åhrén

Nytt varumärke för yrkesfisket
Njord är ett varumärke som snart dyker upp i fiskdiskarna runt om i landet. Det hoppas åtminstone yrkesfiskarna i Tanums och Ström-
stads kommuner i norra Bohuslän. Märket ska garantera kvalitet och ett hållbart fiske som inte tär på fiskbestånden i havet.
   - Vi kommer att introducera varumärket under året och försöka få fler medlemmar att ansluta sig, säger Ingemar Granqvist, yrkesfiskare i Fjällbacka som är ordförande i föreningen Njord Norra Bohuslän Ekonomisk förening.

Framtagningen av varumärket Njord är ett exempel på det arbete som bedrivs inom "Samförvaltningsinitiativet norra Bohuslän". Det övergripande målet är att utveckla former för en lokal samförvaltning av yrkesfisket i norra Bohuslän och styra utvecklingen mot ett lönsamt och långsiktigt hållbart kustfiske.
   - Projektet arbetar med fem fokusområden - att ta fram en förvaltnings-
plan för området, redskapsutveckling, dubbelriktad utbildning, marknadsutveckling och egenkontroll, berättar Ulla Olsson, koordinator i projektet som administreras av Fyrbodals kommunalförbund.
   Bakgrunden är att Fiskeriverket fick ett regeringsuppdrag 2004 att titta närmare på samförvaltning. Av 17 ansökningar som kom in till Fiskeriverket valdes sex ut - däribland norra Bohuslän. Orsaken till detta var bland annat att man ville ta vara på de goda erfarenheter som gjort i samband med den så kallade Koster/Väderö-överenskommelsen.
   - Fiskarna i området har jobbat länge med samförvaltningsfrågor tillsammans med forskare och myndigheter. Koster/Väderö-överenskommelsen handlade bland annat om skyddade områden, selektiva redskap och så vidare men även om fortsatt utveckling av selektiva redskap och utbildning i marinekologi, säger Ulla Olsson.
   Samtidigt pågick planerna att bilda en nationalpark kring Koster och yrkesfiskarna var angelägna om att få behålla sitt fiske efter framförallt räka och havskräfta. Den så kallade Koster/Väderö-överenskommelsen innebär att av tio skyddade områden är sex helt trålningsfria områden.
   - Det visar sig att fångsterna av både räka och havskräfta ökat, säger Ulla Olsson.
   Det är framför allt räka och havskräfta som dominerar yrkesfisket i Tanums och Strömstads kommuner. I området finns 160 yrkesfiskare. Av fångststatistiken från 2006 framgår att 28 båtar redovisat fångst av räka från området från 248 kg till över 35 ton per båt.

EU-finansierat
Arbetet med samförvaltningsinitiativet har finansierats av bland annat FFU (Fonden för fiskets utveckling) inom EU, Västra Götalandsregionen, länsstyrelsen, Strömstad-Tanums kommuner, Fyrbodals kommunalförbund, Tjärnö marinbiologiska/WWF (Världsnaturfonden). Totalt handlar det om 4,5 miljoner kronor.
   Projektet har pågått från april 2006 och avslutas i februari 2008.
   - Jag ska skriva en slutrapport och sedan hoppas jag verkligen att det här får en fortsättning, säger Ulla Olsson som från 1 mars kommer att jobba med Lokalproducerat i Väst.

Egen styrelse
Hittills har fem fiskebåtar arbetat med Njord-konceptet. Nu har man bildat en förening med en styrelse som består av tre yrkesfiskare och två personer med annan bakgrund. I styrelsen sitter Ingemar Granqvist (ordförande), Robert Olsson, Ingvar Olsson samtliga yrkesfiskare samt Anders Tysklind, näringslivsutvecklare i Strömstad och Ingegerd Johansson som är författare.
   - Tanken med varumärket Njord är att det inte bara ska innefatta räkor, havskräfta och fiskprodukter. Det kan också vara andra närproducerade varor med samma unika egenskaper, menar Ingemar Granqvist.
   Samtidigt har det tagits fram ett nytt varumärke kallat Närfiskat som SFR (Sveriges Fiskares riskförbund) står bakom. Ser du dem som en konkurrent?
   - Nej, inte alls. Närfiskat har tagits fram av branschen för att garantera att varorna är fiskade inom havsområden kring Sverige, Nordsjön, Kattegatt, Skagerrak, Östersjön eller i insjön. Det är ett sätt att tvätta bort svartfiskestämpeln som kommit att dominera debatten, säger Ingemar Granqvist.

Bättre betalt
Robert Olsson på fiskebåten Ferder som är med i Njord är också med i Närfiskat och KRAV.
   - Man kan kanske tala om både hängsle och livrem. Men det är så viktigt för yrkesfisket att måna om kvalitetsstämpeln, menar Ulla Olsson.
   Förhoppningen hos yrkesfiskarna är att varumärket Njord, som ska garantera kvalitet både på produkterna och på det sätt de fångas, ska leda till att man får bättre betalt för fångsterna.
   - Det är självfallet ett mål att få bättre betalt för den kvalitet vi kan borga för genom selektiva fiskemetoder som minskar bifångsterna men också genom märkning som talar om när fångsten är fiskad och från vilken båt den kommer, säger Ingemar Granqvist.
   Medlemmarna i Njord kommer inte att skapa någon egen inköpsorganisation, utan tänker sig att fortsätta inom den nuvarande auktionsverksamheten.
   - Vi planerar att fortsätta inom nuvarande organisation, säger Ingemar Granqvist.

Sumpa kräftor
När VB träffar Ingemar Granqvist i Fjällbacka ligger fiskebåten i hamn, med kräftburarna på kajen. Vädret är usligt och det är varnat för kuling.
   - När vi budgeterar året räknar vi bort december och januari. Vädret är som regel så dåligt att vi inte kan fiska och i snitt går vi ut en gång i veckan så här års, säger Ingemar Granqvist, värmlänning som hoppat på yrkes-
fisket mer av en slump.
   Vädervariationerna är också bakgrunden till att man gjort försök med att sumpa havskräfta.
   - Det är ett sätt att öka lönsamheten i fisket och de försök vi gjort har varit mycket framgångsrika, säger Ingemar Granqvist.
   Nu är visionen att få så många som möjligt att ansluta sig till varumärket Njord.
   - Det finns cirka 160 yrkesfiskelicenser i Strömstads och Tanums kommuner och får vi två tredjedelar att ansluta sig får vi vara nöjda, säger Ingemar Granqvist.
   Medlemsavgiften är 2.500 kronor per år och till det kan det även tillkomma en serviceavgift.

Publicerad: fredag 8 feb 2008 Staffan Nyström

Det höga vattenflödet i Upperudsälven gör att vattenståndet i Råvarpen ligger onormalt högt, visar Bengt Andersson som har stora delar av sin sjötomt under vatten. Foto: Staffan Nyström

Här är trivseln viktig
Vikens byalag är ett av tre-fyra byalag i Dals Långed. Byalaget köpte båtbryggan vid Råvarpen av kommunen och har tagit på sig skötseln av badplatsen och vandringsleder i området.
   - Vi har hittat vår nisch och har inga ambitioner utöver att sköta det vi tagit på oss. För oss är trivseln viktigast, säger Bengt Antonsson, sekreterare i Vikens byalag.

Vattenflödet i Upperudsälven ligger nära maxnivå och sjön Råvarpen i utkanten av Dals Långed svämmar över sina bräddar.
   - Just nu ligger min brygga väl en meter under vattenytan och vattnet sträcker sig långt upp i trädgården, säger Bengt Antonsson och visar en pinne dit vattnet når.
   - Det har börjat sjunka tillbaka, men nu stiger det igen, säger han.
   Båten som dragits upp på land är nära att bli flytande igen och det är bäst att surra alla flytetyg.
   Det höga vattenflödet i Upperudsälven är också det som bekymrar Vikens byalag så här i månadsskiftet januari-februari.

Köpte båtbryggan
Byalaget bildades 1992 i samband med att man tog över skötseln av bad-
platsen söder om Enesund från Bengtsfors kommun och Mustadsfors bruk som äger marken.
   - De ville väl bli av med skötseln och vi har tagit på oss att röja och städa och hålla badplatsen i ordning, säger Bengt.
   Några år efter det att byalaget bildades köpte man loss båtbryggan i Råvarpen från kommunen för 25.000 kronor. Där finns 22 attraktiva båtplatser.
   - Alla båtplatserna är uthyrda och vi har kö. Jag har en känsla av att priset på 250 kronor om året för en båtplats är väl billigt och det är väl därför efterfrågan är så stor, säger Bengt.
   De flesta som har båtplats är från Dals Långed, men det finns båtägare både från Stockholm och Göteborg. Från Råvarpen kan man köra båt ner till Håverud och via slussarna långt upp i sjösystemen i Dalsland.
   Det höga vattenståndet i Råvarpen påverkar flytbryggans landfästen och det finns en oro för att bryggan på sikt tar stryk av allt vatten.

Oroliga
- Varje år måste vi rätta till landfästet och vi är oroliga för att kättingarna som håller bryggan på plats ska skadas. Men vi kollade med dykare i våras och det såg bra ut, säger Bengt.
   Nere vid Råvarpen går vattnet högt upp på gräsmatten både vid båtbryggan och badplatsen.
   - I somras skaffade vi en flytponton vid badplatsen. Det höga vattenstån-
det i sjön har gjort att flotten lyft bottenfästena och flyttat sig ett 100-tal meter. Men det fixar vi till våren, säger Bengt och visar runt på badplatsen, som ligger dränkt.
   Vikens byalag består av 45 hushåll runt Enesund i Dals Långed.
   - Det är en blandning av fastboende och fritidsboende och vi har en fantastisk sammanhållning, säger Bengt.

Vandringsleder
Byalaget sköter också vandringsleder och motionsslingor runt Glumserud i södra delen av Dals Långed.
   - Det är fantastiskt fina vandringsleder och på vintern håller vi skidspåren öppna tillsammans med Dals Långeds IK om det finns snö förstås, säger Bengt Antonsson.
   Den här vintern är det dåligt med den vita varan men idrottsklubben har lovat köra upp skidspåren bara snön kommer.
   Vikens byalag nöjer sig med att sköta badplatsen, båtbryggan och vandringslederna. De mer övergripande samhällsfrågorna överlåter man till Dals Långeds utvecklingsråd, som är en samlingsgrupp för byalagen bygden.

Utvecklingsråd
- Vi har mycket på gång just nu. Vi försöker få igång olika arbetsgrupper - en industrigrupp, en turistgrupp och en kulturgrupp, säger Göran Gustavsson, ordförande i Dals Långeds Utvecklingsråd.
   Högst på önskelistan står en utbyggd gästkaj och en servicebyggnad för att kunna ta emot båtturister på Dalslands kanal. Frågan ligger i byggnadsnämnden i Bengtsfors kommun och man räknar med att påbörja markarbetena under våren.

Publicerad: fredag 1 feb 2008 Staffan Nyström

Sex mil motorväg kvar
Utbyggnaden av E6:an genom Bohuslän närmar sig ett slutskede. Men ännu kvarstår 6 mil motorväg kvar att bygga och Vägverket väntar på Banverket för att komma igång vid Skee och före april månad överlämnas en ny vägutredning för sträckan vid världsarvet i Tanum.
   - Vägverket har fått regeringens uppdrag att ta fram en ny vägutredning förbi världsarvet och den handläggs centralt av Vägverket och ska överlämnas till regeringen första kvartalet i år, säger Kjell Mårtensson, projektansvarig för sträckan Skee-Vik.

Det råder full aktivitet utmed E6:an i Bohuslän. Vid Munkedal slutförs delen Småröd-Saltkällan och Saltkällan-Håby inklusive högbron över Örekilsälven. Det är en sträcka på tio kilometer som är kostnadsberäknad till över en miljard kronor. Den ska vara slutförd och öppnas för trafik vid midsommar i år.
   Längre norrut pågår arbete vid sträckan Rabbalshede-Pålen. En sträcka på sex kilometer där entreprenaden delas mellan NCC och Vägverket Produktion. Den sträckan är kostnadsberäknad till 500 miljoner kronor (Mkr).
   - Den sträckan kommer förhoppningsvis att kunna öppnas för trafik 2009-2010, säger Kjell Mårtensson.

Ny vägutredning
Sträckan Pålen-världsarvsdelen i Tanums kommun är fortfarande ett osäkert kort. Den är kostnadsberäknad till cirka 600 Mkr. En ny vägutredning har gjorts som ska överlämnas till regeringen för tillåtlighetsbeslut.
   Det nya förslaget till arbetsplan innebär en sträckning av den nya motor-
vägen öster om nuvarande E6.
   - Riksantikvarieämbetet har sagt att de kan acceptera en sådan lösning, men sedan vet vi inte vad andra sakägare kommer att ha för synpunkter, säger Kjell Mårtensson.
   Enligt det nya förslaget kommer motorvägen att gå nära Teleporten och de är inte odelat förtjusta i förslaget.

Nya överklaganden
Men stalltipset är att regeringen, det vill säga miljödepartementet, inte kommer att motsätta sig den nya arbetsplanen. Det enda som kan hända är att nya överklaganden drar ut ytterligare på tiden.
   Sträckan Tanumshede-Lugnet är 12 kilometer och kostnadsberäknad till 615 Mkr. Där är arbetsplanen överklagad från en enskild sakägare och ligger för beslut hos regeringen. Den sträckan har två entreprenaddelar och beräknas inte vara färdig förrän tidigast 2010.
   Sträckan Lugnet-Skee ligger i startgroparna. Anbuden öppnas nu på fredag och redan 1 mars kan bygget påbörjas. Det är en sträcka på 13 kilometer som är kostnadsberäknad till 740 Mkr. Där har skogsavverkningar redan gjorts och så fort entreprenaden blir klar kan bygget påbörjas. Sträckan ska kunna öppnas för trafik vid midsommar 2010.

Väntar på Banverket
Den sträcka man nu väntar på är Skee-Eigst inklusive infarten till Strömstad och en ny sträckning av Bohusbanan förbi Skee. Där har Banverket utlovat en ny järnvägsplan till januari 2008, men den lär dröja till en bit in på första halvåret.
   - Det är en komplicerad sträckning där Vägverket är helt beroende av att få en järnvägsplan från Banverket för att kunna komma igång. Den innehåller bland annat en ny sträckning av Vettlandsån, järnvägstunnel och broar. Att Banverket dröjer med arbetsplanen har inget med norra Bohusbanans framtid eller den kommande infrastrukturpropositionen att göra, utan har snarare en teknisk bakgrund, säger Kjell Mårtensson.
   Banverket uppger genom sin projektinformatör Kerstin Olsson att skälet till att det dröjer beror på att projektet innebär intrång i ett Natura 2000-område som kräver länsstyrelsens medgivande. Länsstyrelsen har lovat lämna besked den 15 februari.
   Sträckan är kostnadsberäknad till 495 Mkr och om den börjar byggas sommaren 2009 lär den inte vara klar förrän 2012.

Tas i trafik i höst
Längs sträckorna Eigst-Värmlandsbro och Eigst-Hogdal byggs det för fullt. Hela den sträckan är kostnadsberäknad till 625 Mkr och den åtta kilometer långa sträckningen ska tas i trafik under oktober/november 2008. Till detta kommer bygget av norra infarten till Strömstad.
   Motorvägsbygget genom Bohuslän är en betydande arbetsplats, utspridd längs flera mil - från rasområdet vid Småröd, förbi Munkedal, Rabbalshede, Skee-Värmlandsbro upp till Hogdal.
   - Totalt handlar det om minst 150 personer som är igång med olika entreprenader och projekt, säger Kjell Mårtensson.
   Och mer lär det bli. Totalt återstår cirka sex mil motorväg kvar att bygga till en beräknad projektkostnad av drygt 4,5 miljarder kronor.
   Med nuvarande överklaganden lär det dröja till tidigast 2012 innan motorvägen genom Bohuslän är fullbordad.

Publicerad: fredag 1 feb 2008 Staffan Nyström

När länsstyrelsen i Västra Götaland under 2007 presenterade en karta över områden som är av riksintresse för vindkraftutbyggnad var det många som höjde på ögonbrynen. I ett slag flyttade man in riksintressena från kustlinjen en bra bit i inlandet. De flesta områden som länsstyrelsen pekar ut som riksintressen ligger öster om E6:an i Bohuslän. Även vid Vänern flyttade man de utpekade områdena i sydöstlig riktning.
   - Man har valt att lägga de lämpliga områdena i obygderna för att undvika konfliktområden.
   Det är förståeligt, men det kan inte vara rimligt att helt avstå de bästa vindlägena för att undvika konflikter, menar Lennart Värmby.

Tredubbling
Energimyndighetens nya mål är tufft. Det innebär en tredubbling av det tidigare målet om tio TWh fram till 2015, som dessutom uppjusterat till 17 TWh fram till 2016.
   - Vi har fått ett uppdrag av regeringen att se över målen och har överlämnat ett förslag till näringsdepartementet som man nu får reagera på, säger Lennart Bodén, presstalesman på Energimyndigheten.
   Det nya målet ligger helt i linje med EU:s krav på Sverige att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent.
   Men frågan är hur realistiskt det nya målet är. Idag producerar vindkraften drygt 1 TWh elkraft. Målet på tio TWh och senast 17 TWh upplevs som tufft, men inte orealistiskt av vindkraftbranschen.
   Frågan är hur realistiskt Energimyndighetens mål på 30 TWh fram till 2020 är?

Lagändringar
- Jag tycker det är ett realistiskt mål, men det kräver en rad förändringar speciellt på tillståndssidan. Idag tar det allt för lång tid att få igenom tillstånden, säger Lennart Värmby.
   I Energimyndigheten förutskickas att det krävs ändringar i plan och bygglagen, vilket man också förutskickat till den pågående utredningen om PBL.
   - PBL-utredningen har fått tilläggsdirektiv där man speciellt ska titta på frågor kring vindkraften. Ett förslag är att slopa den dubbla prövningen enligt bygglagen och miljöbalken och ersätta det med ett enda prövningsförfarande, säger Lennart Värmby.
   I Energimyndighetens nya mål säger man att två tredjedelar av vindkraft-
en ska vara landbaserad och en tredjedel havsbaserad. Enligt branschen krävs en översyn av stödreglerna (de så kallade ecertifikaten) för de havsbaserade verken.

Översyn
- Det är riktigt att de havsbaserade verken har dyrare investeringskostnader och är betydligt svårare att sköta drift- och underhåll, säger Lennart Värmby som inte vill kommentera om en översyn av regelverket är på gång.
   Energimyndighetens förslag ska nu behandlas av näringsdepartementet och resultera i en proposition, kanske 2009, där regeringen ska fastställa nya mål för vindkraften.
   Som ett led i Energimyndighetens arbete med att fastställa nya mål för vindkraften fick länsstyrelserna i uppdrag att ta fram områden som är av riksintressen för vindkraften.
   - Länsstyrelserna lär få se över det här en gång till, säger Lennart Värmby.

Publicerad: fredag 1 feb 2008 Staffan Nyström