Tredubblar sågverksproduktionen

Av Staffan Nyström
Södra skogsägarna planerar en miljardsatsning på sågverket vid Värö bruk.
– Vi planerar en tredubbling av kapaciteten vid sågverket, säger Björn Karlsson, produktionschef för Södras region väst med placering i Värö.

Idag ligger kapaciteten på Södras sågverk i Värö utanför Kungsbacka på 250 000 kubikmeter sågade trävaror och ett virkesbehov på ca 500 000 kubikmeter(fub) om året. Styrelsen för Södra har beslutat att lämna in en ansökan om miljötillstånd under våren.
– Om tillståndsprövningen går enligt planerna räknar vi med byggstart under 2011, säger Björn Karlsson.
En tredubbling av sågverkskapaciteten vid Södras sågverk innebär en stor efterfrågan på virke när 1,5 miljoner kubikmeter om året virke ska fram, vilket kommer Bohuslän och Dalsland till del.
Utreder transporterna
– Vi tittar på olika modeller för hur logistiken med virkestransporter ska lösas från Dalsland och Bohuslän via järnväg och sjötransporter från till exempel Uddevalla hamn, säger Björn Karlsson.
Ett tågset med 34 vagnar tar 1500 kubikmeter virke medan en lastbil med släp tar 40 kubikmeter. De sjötransporter som Södra idag genomför till Mönsterås klarar 5 000 kubikmeter virke, vilket gör båt till ett intressant alternativ.
En tredubbling av kapaciteten vid sågverket i Värö till ca 1,5 miljoner kubikmeter(fub) innebär ett stort utbud av sågade trävaror. Samtidigt har Holmen beslutat om en miljardinvestering vid sitt sågverk i Bråviken.
Stor efterfrågan
– Vår bedömning är att efterfrågan på sågade trävaror är på väg upp i delar av Europa och just nu går mycket av exporten till nya marknader i Nordafrika och framför allt Egypten. Även USA-marknaden är intressant, säger Björn Karlsson.
Oklart för Billingsfors
Vad en miljardinvestering och tredubbling av sågkapaciteten i Värö innebär för planerna på ett sågverk i Billingsfors är oklart.
– Investeringsplanerna innebär inte att man övergivit andra planerade utbyggnader. Billingsfors fungerar idag som en stor omlastningsstation för sågade trävaror, säger Björn Karlsson.
En tredubbling av sågverkskapaciteten vid Värö bruk kommer att påverka virkesmarknaden i hela västra Sverige. Det påverkar i hög grad närområdet, men också områden som idag ligger lite längre bort - som Dalsland och norra Bohuslän.
Det som kan påverka byggstarten är miljöprövningen och en pågående utredning av markförhållandena vid Värö. Marken består av djupa lager lera och det kan bli fråga om en omfattande pålning eller bortforsling av lera.
De flesta nyinvesteringar inom skogsindustrin sker idag i anslutning till befintliga bruk och sågverk.

Bollebygd letar efter skatter

Av Lena Löfgren
Från bortglömda silverskatter till framtidens snabbtåg. Det handlar ”Bollebygds skatter” om, en utredning om hur kommunen kan växa och utvecklas genom att bättre ta tillvara sin identitet. Under hela våren kan bollebygdsborna ta del resultatet i form av en utställning – där silverskatten finns på plats.

Bollebygd som har drygt 8000 invånare lanserar sig med orden ”kommunen där vi bor bra och lever länge” och här blir folk verkligen bland de äldsta i Sverige. Den var först egen kommun, gick sedan upp i Borås men blev självständig igen i mitten av 1990-talet. Bollebygd ligger vid motorvägen mellan Borås och Göteborg och många som bor där pendlar till arbete på andra håll. Så vad är Bollebygds själ och identitet…?
Och hur ska kommunen utvecklas för att inte bara bli ett ställe att bo på utan vara attraktiv för invånarna och dra till sig företag, investeringar och turister? Det har Eva Maria Jernsand och Helena Kraff vid HDK, Högskolan för konsthantverk och design i Göteborg, försökt hitta svaren på i sitt projektarbete hösten 2009. De går en kombinerad design- och ekonomiutbildning i samarbete med Handelshögskolan.
Rapport
Nu är deras rapport klar och i lördags öppnade också utställningen Bollebygds skatter i Torghuset i centrum. Här kan Bollebygdsborna själva ta del av projektet och komma med egna synpunkter och idéer. Under våren planeras också träffar med bland annat företagare och byalag. Önskemål om bio och badhus är två konkreta exempel på vad som hittills kommit in.
– Vårt arbete handlar om hela kommunens utveckling, säger Helena Kraff. Då är det viktigt att inte bara komma utifrån och tala om hur det ska vara.
Workshops
Under hösten hade båda ett antal workshops och samtal med politiker, tjänstemän och Bollebygdsbor. De gjorde research om Bollebygd, kommunerna i närheten och Västsverige i stort. Arbetet utgår från en tänkt framtid med höghastighetståget Götalandsbanan på plats.
Enligt de planer som finns idag placeras ett stationsområde i Kråketorp nära Bollebygd. Det kan ge möjligheter till ett uppsving för kommunen, hoppas politiker och tjänstemän. Men allt utvecklingsarbete bör baseras på en grund där man vet vad man har och är - identiteten, kort sagt.
Trygghet
Bollebygds värden är bland annat trygghet och lugn, gömda berättelser och glömda skatter, och stolthet och styrka, enligt rapporten. Men en del av det är bortglömt och svårtillgängligt. Det är inte lätt att hitta information om Bollebygd när man kommer utifrån. Väl på plats kan det vara krångligt att ta sig ut i naturen - med stora skogar, många fiskevatten och vandringsleden Knalleleden som några exempel - och det är dåligt skyltat på sina håll.
En styrka i kommunen är kulturhistorien och spännande berättelser från förr. Gömda skatter, kallar Eva Maria Jernsand och Helena Kraff dem. Här finns stor utvecklingspotential och möjligheter till unika satsningar på turism, tror de. Det gäller bara att göra historien levande och skapa något som skiljer ut Bollebygd. Kanske geocaching - skattjakt med hjälp av GPS - efter bortglömda silverskatter?
Driftig och stolt
Fyra kärnvärden har vaskats fram under hösten: Nära, hållbar, driftig och stolt. Närheten är både till tåg och flyg, och till naturen och lugnet. Hållbarhet är visserligen ett begrepp i tiden, konstaterar Helena Kraff, men inte mindre viktigt.
Driftigheten gäller bland annat företagande och föreningsliv. Stoltheten finns där också, både över den återvunna självständigheten, den vackra naturen och tryggheten i att stå stadig och hålla fast vid sina värderingar.
Fortsätter
Nu fortsätter Eva Maria Jernsand och Helena Kraff med sitt examensarbete, även det om Bollebygd. Utifrån vad man hittills kommit fram till ska de göra ett förslag till varumärkesplattform, eller ”place marketing” som är det engelska uttrycket.
Då handlar det om riktigt långsiktigt framtidstänkande. De finns på plats i utställningslokalen de flesta vardagar fram till sommaren.

Vad menade Andreas Carlgren?

Att Centerpartiet har gått med på att tillåta att nya kärnkraftsreaktorer ersätter gamla i stället för att fortsätta avvecklingen, har av mig uppfattats som en omsvängning under galgen. Att centerpartiet gått med på detta för att i utbyte få en rejäl satsning på förnyelsebar energi. Man har också som motkrav haft att kärnkraftsindustrin skulle få ett större ansvar vid en kärnkraftsolycka.
Jag och säkert många med mig har fattat centerpartiets politik som att, ok, vi ger möjligheten till ny kärnkraft, men vi skall samtidigt se till att det kommer fram så mycket förnybar energi att kärnkraften blir onödig, och vi skall inte subventionera kärnkraften genom att staten går in och garanterar betalningsansvar, exempelvis vid kärnkraftsolyckor.
Det har känts som ett logiskt upplägg.
Ett upplägg som mycket väl kan motiveras av den totala brist på satsningar på alternativen som kännetecknade de många år som Centerpartiet hade en energiuppgörelse med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Mycket mer har hänt under de gångna tre åren med alliansregeringen, än vad som händer under de över 20 år som passerat dessförinnan.
I en intervju i TV nyligen frågade emellertid reportern miljöminister Andreas Carlgren(C) hur han såg på risken att de rödgröna river upp lagändringen som gör det möjligt att byta ut gamla kärnkraftsreaktorer mot nya i framtiden. Miljöministern svarade då att då får oppositionen visa hur man skall klara energiförsörjningen………
Jaa, du Carlgren….
Är det inte så att Centerpartiet har haft ett program för det. Hur Sverige bör göra för att klara övergången från kärnkrafts- och fossilsamhället till ett samhälle baserat på förnybar energi? Om du frågar energimyndighetens generaldirektör och ber honom ta fram en nationell strategi för det kan du säkert också få ett väldigt bra svar.
Svenska Naturskyddsfö-reningen och Greenpeace har också väldigt bra underlag för hur vi genom satsning på förnybar energi och inte minst elsparande kan klara omställningen. Även Tyskland har mycket att lära Sverige genom sitt sätt att gynna alternativen.
När får vi exempelvis en svensk standard som säger att vi skall ha solfångare i all nyproduktion av bostäder?
Eller är det faktiskt så att Centerpartiet har svängt så fundamentalt i sin energipolitik att man faktiskt menar att kärnkraften skall vi ha kvar under överskådlig tid för att vi inte har några alternativ?
Jag tror inte det. Jag tror att tungan slant på Andreas Carlgren, som ger intryck av att vara lite pressad av sin position som miljöminister i alliansregeringen. Pressad av sitt parti och miljövännerna och sin egen övertygelse att göra något bra för miljön å ena sidan, och det obefintliga intresset att satsa på miljön från de övriga regeringspartierna å den andra.
Centerpartiet har tyvärr ofta den ovanan att i ett samarbete vara väldigt solidariska mot de andra. Medan Jan Björklund från folkpartiet och Göran Hägglund från kd allt som oftast går ut med sitt partis uppfattning i frågor där alliansregeringen gjort upp om en annan linje, ligger i stället centerpartiet lågt.
Centerpartiets företrädare är ofta vana att vara i regeringsställning. Innan de kom till den riktiga regeringen har de jobbat tillsamman med andra partier i ledningen för både kommuner och regioner. Centerpartiets inställning är en för alla, alla för en.
När vi nu närmar oss ett val är det ändå viktigt att Centerpartiet inte gör allianspolitiken till centerpartiets politik. Inte försvara varje del av politiken in i döden bara för att man kommit överens om den med resten av regeringspartierna.
Väljarna måste få en chans att lägga sin röst på Centerpartiets politik om man vill det, likaväl som på Folkpartiet om man vill ha mer kärnkraft och Moderaterna om det är sänkta inkomstskatter som är det viktigaste.
Det måste gå, även efter en överenskommelse med alliansregeringen, att säga att det här är vad vi har kommit överens om och det kommer vi att genomföra, men om vi hade fått bestämma själva, hade vi gjort så här.
Sedan MÅSTE centerpartiet bli tuffare i regeringsförhandlingen nästa gång om det blir aktuellt. Det borde gå att säga till de övriga allianspartierna att låt oss sköta energipolitiken så får vi fram energi i tillräcklig mängd. Låt oss avgöra hur den skall komma fram. På samma sätt som folkpartiet sköter utbildningspolitiken och moderaterna arbetsmarknadspolitiken.
Det gäller också miljöpolitiken. Centerpartiet måste för sin egen överlevnads skull få sätta sin prägel på den och också få resurser att genomföra den. Förtroende när det gäller partiets förmåga till detta är naggat i kanten efter den här mandatperioden. Det folk minns mest är eftergifterna till jägarna när det gäller vargjakten och till lantbrukarna när det gäller handelsgödseln.
Det är också viktigt för alliansen. Kan man inte presentera en bra och konkret miljöpolitik kan det vara det som gör att man förlorar valet.

Göran Nyberg

Anklagar regeringen för svek
LRF till storms mot nytt lagförslag om tvångsinlösen

Av Staffan Nyström
Regeringens förslag om nya ersättningsregler vid expropriation är inte tillräckliga. Det saknas förslag om vinstdelning vid tvångsinlösen.
– På den punkten sviker regeringen äganderätten, säger Paul Christensson, ordförande i LRF Väst som en kommentar.
Regeringsförslaget om ersättningsregler vid expropriation innebär att markägarna även i fortsättningen måste subventionera de stora eljättarna och telekomföretagens miljardvinster.
I måndags skickade regeringen sitt förslag om nya regler för ersättning vid expropriation till lagrådet för granskning. Förslaget innebär att det ska göras schablonmässiga påslag på expropriationsersättningen med 25 procent av fastighetens marknadsvärde.
Upphävs
Rätten till ersättning för så kallade förväntansvärden upphävs och det är inte längre möjligt att göra toleransavdrag från expropriationsersättningen.
– Det är viktigt att markägare som tvingas avstå mark upplever att ersättningen är skälig och rättvis. Förslaget är ett litet steg i rätt riktning, men långtifrån tillräckligt.
– Det är en stor besvikelse att regeringen inte lägger fram något förslag om vinstdelning och på den punkten sviker regeringen äganderätten, anser Paul Christensson.
Den uteblivna vinstfördelningen innebär att enskilda aktörer som börsnoterade elbolag och telekomjättar även i fortsättningen kan tvinga till sig mark i vinstsyfte. Detta utan att betala markägaren någon del av den ekonomiska nyttan av exproprieringen.
Vänder oss ryggen
Dessutom får inte markägaren rätt till att få sina kostnader för sakkunnigt biträde vid lantmäteriförrättning betalda av den som tvångsinlöser marken.
– Det ger kommersiella aktörer med stora ekonomiska resurser ett övertag. Regeringen är medveten om detta, men avstår från att föreslå en förändring. På den punkten vänder regeringen markägarna ryggen i en viktig rättssäkerhetsfråga, säger Paul Christensson.
LRF har länge kämpat för att stärka markägarnas ställning vid intrång och expropriation. Efter uppvaktning gjorde den nya regeringen vissa tillägg i den sittande utredningen som ser över frågorna och ett nytt förslag lades fram.
– Många av förslagen var bra och gick vår väg. Men uppenbarligen orkar inte regeringen löpa hela linan ut, utan väljer att svika markägarna på den viktiga punkten om vinstfördelning och biträde vid lantmäteriförrättning, säger Paul Christensson.
Sedan lagrådet sagt sitt kommer lagändringen att läggas fram för riksdagen.

Hästen ger liv på landet

Av Lena Löfgren
Kan popstjärnor ta med bebisar på turné så kan man väl lika gärna ta med dem ut i ladugården. Jämförelsen gör Diana Andreasson som valt livet på landet tillsammans med sin sambo Linus Elmelid. De försörjer sig på småskaligt jord- och skogsbruk och hästar. Deras livsstil ger livskvalitet och trygghet för barnen, tycker de. Ingen av dem kan tänka sig att bo i storstaden.

28-åriga Diana Andreasson och 29-årige Linus Elmelid bor med sina barn David och Freja på gården Smedavallen utanför Örsås i Svenljunga kommun. I maj kommer tredje barnet. I stallet står nio egna hästar plus de som är där tillfälligt för att köras in åt sina ägare.
Hästar som ska acceptera att olika slags redskap och vagnar kopplas på dem och som ska få förtroende för människan som flockledare. Mest är det privatpersoner som precis som familjen Elmelid-Andreasson vill använda hästarna på för arbete i jord- och skogsbruk, att köra olika slags vagnar, dra ved och liknande.
Hjälps åt
Diana och Linus hjälps åt med inkörningarna, Linus håller också kurser och utbildningar. Ibland är han ute på uppvisningar och han tävlar i SM i plöjning, bruks- och skogskörning. De hjälps åt på gården med de sysslor som ska göras.
– Vårt liv är ett lagarbete, säger Diana Andreasson. Vi hjälps åt där det behövs så vardagen flyter på så smidigt som möjligt.
Båda två är uppväxta på bondgårdar i närheten och delar samma värderingar om vad som är viktigt i livet, hur de vill leva sitt liv - och vad de vill ge barnen. Ingen av barnen har gått på dagis och Diana Andreasson kallar sig själv ”bonnakärring”, om än med glimten i ögat. Tiden när barnen är små går så fort, menar hon.
När de är tio år är de redan stora nog att klara sig själva och då blir det tid över att satsa mer på jobbet eller något annat för egen del.
– Vi vill ge barnen den barndom som vi själva hade. Barn behöver en trygghet i sig själva för att bygga upp sin inre styrka och våga lita på sig själva. Då kan de senare i livet klara samhällets påtryckningar och ha modet att inte göra något de inte själva står för. Tids nog hamnar de i skolan men det där med att rycka upp barnen på morgonen för att gå till dagis, det köper jag inte, säger hon.
Ardennerhästar
Familjen har fem ardennerhästar som används i skogsbruket och delvis i jordbruket, vid sidan om traktor. Linus Elmelid går i sin fars och farfars fotspår som också använde häst och har alltid varit med ute i skogen. Som liten började han med att sätta sele på ett ovanligt tamt får som fick vara med och dra trädstockar i lagom storlek. Nu är det de egna barnen som på samma sätt hänger med sina föräldrar.
– Det är klart att det vore roligt om barnen fortsätter i samma stil. Jag gillar naturen och landet och barnen är med oss mest hela tiden. De får sköta sig själva rätt mycket, under uppsikt förstås. Jag är inte rädd att det ska hända något när vi är ute i skogen, däremot får man vara försiktig med stora vägen.
Lokalsinne
Linus Elmelid berättar om sexårige Davids imponerande lokalsinne, hur han hittat ut till pappa en bit bort i skogen och helt enkelt traskat iväg på egen hand. Barn på besök vet ibland inte vad de ska hitta på, berättar Linus, medan de egna barnen är vana vid livet på landet och alltid har något att göra. Själv har han svårt att tänka sig ett liv i storstaden eller ens de större samhällena i närheten. En gång om året åker dock hela familjen till Göteborg för att gå på Liseberg.
– Vi är absolut inga curlingföräldrar, säger Diana Andreasson. Barnen hänger med och hjälper till med det de kan både i ladugården och i vårbruket. Eller så hittar de på egna saker att göra när de är med oss. Vi vill lära dem ta ansvar och tänka själva.
Försörja sig
Målet för verksamheten är att fortsätta kunna försörja sig på småskaligt jord- och skogsbruk och hästtjänster av olika slag. Att få ekonomi i det utan att behöva ta till storskalighet. För att det ska fungera måste man vara kreativ och öppen för olika lösningar, resonerar Diana och Linus. Man behöver flera ben att stå på.
Långa arbetsdagar
Familjens livsstil innebär ofta långa arbetsdagar, styrda av djuren och ljuset. Sommartid går det att vara uppe sent med olika sysslor. Men någon längtan efter semester långt borta har de inte.
– Att ge sig iväg kräver så pass mycket planering att det nästan inte är värt det. Det är gott att bara var ledig hemma någon kväll, eller åka iväg över dagen, säger Linus.
– Nu på vintern händer det att vi pälsar på oss allihop och tar en slädtur i månskenet med barnen. Det tycker jag är livskvalitet.

Fårbönder inspirerar varandra

Av Staffan Nyström
Inga och Per-Olof Andersson på Östanå fårgård norr om Mellerud har haft får sedan 1966 och har en av de största besättningarna i Dalsland. De är ett exempel och en inspirationskälla i Hushållningssällskapets framtidssatsning på får- och getter i Dalsland.
–Det finns mycket att göra på förädlingssidan och man hoppas att det finns yngre krafter som vill ta vid, säger Per-Olof Andersson.

Per-Olof och Inga började med får redan 1966.
– Det började med att en jobbarkompis som skilde sig körde hit fyra tackor som vi fick ta hand om.
– På den vägen är det, säger Per-Olof.
Trots att gården inte har mer än en dryg hektar egen mark är Östanå fårgård en av de större fårgårdarna i Dalsland. Idag finns det 123 tackor av rasen gotlandsfår med leicesterinblandning i fårhuset.
– Vi har som mest haft 150 tac-kor, säger Per-Olof.
Gotlandsfår
De första fåren som kom till gården var någon slags blandning av lantraser. Man har prövat köttrasen texel, men fastnat för gotlandsfår med inblandning av leictester.
– Tackorna är gotlandsfår, som vi parar med leicesterbaggar, förklarar Per-Olof.
På det sättet får man fram vackra och gångbara skinn som bereds och säljs på olika marknader och hantverksmässor.
Inga har en egen ateljé där hon tillverkar olika produkter från ull och skinn. Det är allt från tovade inlägg i skor till kuddar i lammskinn.
– Vi har varit från Piteå i norr till Båstad i söder på olika hantverksmässor, säger Inga.
Det är vidareförädlingen av lamm- och ullprodukter som är utmärkande för Östanå förgård. Lammköttet säljs till Dahlbergs slakteri i Brålanda, som helt enkelt köper köttet till dagsnotering.
Mer samverkan
– Det finns ingen ursprungsmärkning och köttet säljs inte med någon speciell märkning som Kaprifolkött eller Gröna gårdar. Det hade naturligtvis varit önskvärt om vi kunde sälja lammköttet som Dalslandsmat och få ett extra tillägg, säger Per-Olof som ser en möjlighet till samverkan mellan fårbönder i Dalsland.
Östanå har tidigare varit med i Krav, men backat ur.
– Det var för mycket krångel och för att uppfylla kraven skulle vi behöva bygga om fårstallet så att fåren kan gå in och ut. Det passar inte vårt sätt att sköta fåren, säger Per-Olof som har samtliga 123 tackor inomhus under vintern.
De föds upp på ensilage och torrhö, plus kraftfoder inför lamningen.
Inte med i Krav
– Vi är inte Krav-anslutna, men har en rakt igenom ekologisk produktion, säger Per-Olof.
Den enda nackdelen vi ser är att det finns en efterfrågan på Krav-märkning av skinnen.
När Per-Olof levererar till Dahlbergs slakteri gör han återtag av skinnen. Han saltar dem och kör själv upp till Tranås skinnberedning för beredning.
– Det blir billigast att köra upp själv. Det är 34 mil och jag brukar ta med skinn från andra fårbönder i trakten. När det gäller transporter borde det finns möjlighet till mer samverkan, säger Per-Olof.
Skinnen säljs sedan till kunder till ett snittpris kring 1 400 kr, beroende på färg och kvalitet.
Dygnet runt
Ullen är ett särskilt kapitel. Fåren klipps en gång om året av en professionell fårklippare. Men det finns ingen avsättningen för ullen. Inga tar vara på den bästa ullen till sin egen ateljé.
– Det har börjat bli efterfrågan på ull och här skulle man också genom samverkan kunna lösa inköp och transporter, menar Per-Olof.
Nu väntar lamningsperioden i mars-april.
– Då är det passning dygnet runt och det händer att man får rycka in och hjälpa till med förlossningen, säger Per-Olof.
Gotlandsfåren får i snitt två lamm per tacka och det brukar bli drygt 200 lamm som föds upp och sedan går till slakt varje år.
Östanå förgård är ett exempel på en hyfsat stor fårgård med relativt lite egen mark.
– Vi har löst det så att vi portionerar ut fåren hos olika markägare som vill ha djur på sina betesmarker. Vi har också en del mark som länsstyrelsen vill att vi betar. Djuren brukar skickas ut i början av maj och tas hem i början av oktober, säger Per-Olof.
– Fördelen är att vi har ganska lite arrendemark. Det enda vi kräver av markägarna är att de sköter den dagliga tillsynen och håller stängsel, säger Per-Olof.
Nu är det en ganska lugn period på fårgården i väntan på lamningsperioden. Den 24 februari är det tänkt med en uppföljning av de inspirationsmöte för får- och getbönder som hölls i Bäckefors den 19 november ifjol och lockade ett 50-tal besökare.
Men då kan inte Per-Olof och Inga vara med. På måndag flyr de kalla och vintriga Mellerud för att söka inspiration i betydligt varmare Florida.

Tjörn vill bygga biogasanläggning

Av Staffan Nyström
Tjörns kommun planerar att bygga en biogasanläggning vid det nya reningsverket vid Ängholmen i Rönnäng. Nu ansöker Tjörns kommun om om medel till en förstudie hos Energimyndigheten.

Kostnaden för biogasanläggningen är beräknad till 15-16 miljoner kronor, varav Tjörns kommun ska stå för 6,5 miljoner kronor. Energimyndigheten står för 95 procent av kostnaden om biogasanläggningen förverkligas.
Byggstart i år
Reningsverket på Ängholmen är kostnadsberäknat till 130 miljoner kronor. Projekteringen inleds under våren och i bästa fall kan spaden sättas i jorden under senhösten 2010.
Bygget väntas pågå under två år och stå klart 2012.
Förstudie
Förstudien ska utreda om en rötanläggning för biogas ska anslutas till reningsverket. Hur biogasen ska användas är oklart. Det finns olika alternativ. Uppvärmning av bostäder i Rönnäng, framställning av el via gasturbiner och även framställning av fordonsgas.
Fiskavfall
Det är framför allt hushållsavfall, rester från fiskeindustrin och biomassa från jordbruket som kan bli aktuellt som råvara för framställning av biogasen.
Frågan om att anlägga en biogasanläggning vid det nya reningsverket togs första gången upp i en motion till kommunfullmäktige på Tjörn av Henry Hermansson(C).