Det är en försvinnande liten del av Sveriges befolkning som bor på landet. Men för tvåhundra år sedan bodde bara en tiondel av befolkningen i städer. Dessa städer hade stadsprivilegier och de hade sällan fler än 2000 invånare. Den största staden, Stockholm, hade 75000 invånare. På landsbygden bodde en brokig skara människor. Där fanns småbönder, torpare, arrendatorer och backstugusittare. Där fanns också godsägare som hade rätt att skjuta rådjur och beckasiner på sina egna marker. Det rådde naturhushållning på landet. När man ystade ost eller tog upp potatisen fick man anställa extrapersonal. Det gällde också vid slåttern, och när höet skulle bärgas. Betalningen för arbetet var mat och husrum. När industrialiseringen tog fart avfolkades landsbygden snabbt.

Vi denna tid infördes moderna redskap som järnplogar i driften. I och med skiftesreformen fick varje bonde sammanhängande ägor, vilket ledde till ökade investeringar. Nu kunde nya grödor införas och produktiviteten i jordbruket ökade. Den gamla bygdegemenskapen försvann när skiftet genomfördes. När allmänningen odlades upp fick de som bott där ta tjänst som drängar eller pigor. Den växande stadsbefolkningen måste försörjas med mat, så produktivitetsökningarna i lantbruket var en förutsättning för samhällets utveckling.

Under vikingatiden var landsbygden glest befolkad. När befolkningen växte fick man ta otillgängliga områden i bruk. I Småland fick dessa ortsnamn ändelsen måla. Om ett ortsnamn har ändelsen hult eller åsa, som till exempel Urshult eller Uråsa, vet man att det var en viktig kultplats eller tingsplats under vikingatiden. Säkert finns det någon runsten eller ett gravröse som bekräftar detta. Hensmåla, Getamåla och Gubbamåla är exempel på sådana platser som togs i bruk senare, de var alltså nyodlingar. Vi trivs i städerna i våra virtuella världar, med nattklubbar och italienskt kaffe inom räckhåll, och vi trivs i våra bekväma boenden där vi kan ha sommartemperaturer inomhus mitt i vintern. När skolbarnen på skolavslutningen sjunger, ”Du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror” påminns vi om vårt förflutna då vädrets makter styrde över vår tillvaro.

Vardagen på landet

Den politiska debatten på landet är inte lika polariserad som rikspolitiken. Att delta i kommunalpolitiken är ett sätt att lära känna bygden och vara med och ta viktiga beslut. Det handlar inte om abstrakta ställningstagande, utan här är det byns högstadieskola och vägarnas underhåll som är i blickfånget. Rikspolitiken drar till sig påfåglarna, kommunalpolitiken är för slitvargar. Kommunalpolitiken handlar om att göra en insats för närmiljön, ny allianser kan uppstå när gemensamma intressen står på spel. Det viktigaste är att vara en duglig person som man kan lita på. Fler och fler unga människor engagerar sig i kommunalpolitiken. Det blir en slags skolning i demokrati, där de erfarna politikerna blir mentorer för det unga. På så sätt stärks samhället. Centerpartiet är det största borgerliga partiet på landsbygden men det minsta i Stockholm. Att välja Centerpartiet eller Miljöpartiet är ett vanligt val för en politiskt intresserad ungdom som är uppvuxen på landet. Om du har jordbrukare i släkten blir valet ännu mer naturligt. Socialdemokraternas väljargrupp var arbetarproletariatet som uppstod i städerna vid industrialiseringens införande i slutet av 1800-talet. Det var denna nya väljargrupp som efter att den allmänna rösträtten infördes, kunde låta sina representanter styra Sverige.

Turism och miljö

Turistnäringen är landsbygdens framtid. Landsbygdsprogrammet erbjuder nyföretagare inom besöksnäringen såväl kapital som rådgivning. Det kan röra sig om allt från restaurering av våtmarker, till stöd till hembygdsgårdar. Landsbygdens främsta tillgångar är den goda miljön, frisk luft och vatten. Du kan lätt göra om en lada till ett café, eller omvandla en väderkvarn till en restaurang. Ett annat alternativ är att driva en campingplats. Ditt vandrarhem kan bli en samlingsplats, där människor med liknande politisk uppfattning och livsstil samlas.

På landet finns en stor tillgång på biobränsle. Skogsbrukets restprodukter som halm, torv, flis och ved kan användas i energiframställning. Även överblivet djurfett kan användas som biobränsle. På åkrarna kan man odla raps och solrosor som sedan kan omvandlas till biogas.

På landet finns ledig areal som kan användas till andra saker än odling. En del utrymmen kan bli vindkraftsparker eller solpaneler. Det krävs stora utrymmen för att satsningar på solpaneler och vindkraftverk ska få någon effekt. Och i glesbygden finns det som tur var mycket outnyttjade ytor. Eftersom satsningar på förnyelsebara energikällor är subventionerade är skattefördelarna för denna typ av verksamhet i praktiken ett slags glesbygdsstöd.

Coronaviruset blir en väckarklocka

”Odla upp mer jordbruksareal”, menar en del debattörer. ”Det är först när hyllorna i livsmedelsaffärer gapar tomma på mjölk, ägg och smör som stadsbefolkningen får upp ögonen för landsbygdens betydelse”, hävdar de.

Under coronakrisen har det visat sig hur sårbart samhället är när den internationella handeln upphör. Vi är beroende av livsmedel från utlandet, i synnerhet kött. Dessutom importerar vi gödningsmedel och traktorer. Ur försörjningssynpunkt är det viktigt att det öppna odlings- landskapet bevaras. Vi kommer säkert få se en attitydförändring från politikerna när viruset bekämpats. Det finns 600 000 hektar jordbruksmark i Sverige som skulle kunna odlas upp. I nuläget är 50 % av all mat vi äter importerad. Framför allt vad beträffar djurhållning finns det en stor potential. Sverige skulle kunna föda upp mycket mer får, kor och grisar och kyckling än vi gör idag. Eftersom städerna ständigt växer kan bra jordbruksmark komma att användas till bebyggelse. Sverige bör kunna vara helt eller åtminstone delvis självförsörjande på livsmedel. Vi har inte råd att asfaltera det som kan bli framtidens mat. Eventuellt överskott kan alltid exporteras.

Medielandskapet i förändring

Tidningar som Fryksdalsbygden, Romsdalens Budstikke, Östgöten och Motala tidning är typiska för Skandinavien. Vi har av hävd alltid haft små lokaltidningar på många orter. I vissa fall har det funnits två tidningar med olika partifärg på en och samma ort. De har varit viktiga för demokratin och debatten. Dessa småtidningar har haft en begränsad upplaga men de har varit uppskattade av den lokala befolkningen. Den fallande annonsmarknaden har lett till tidningsdöd och vissa delar av landet har hamnat i medieskugga. I 75 kommuner i Sverige saknas en lokal redaktion. Därför har regeringen satsat på ett mediestöd till landsbygden vilket gjort att lokala medieentreprenörer har startat lokala nyhetsförmedlingar.